French 1836-1904 Henri Fantin Latour Locations Bure) French painter and printmaker. He was trained by his father, a portrait painter, and at the Ecole des Beaux-Arts. Though he associated with progressive artists (Gustave Courbet, Eugene Delacroix, Edouard Manet), he was a traditionalist best known for his portraits and still lifes with flowers. His portrait groups, reminiscent of 17th-century Dutch guild portraits, depict literary and artistic persons of the time; his flower paintings were especially popular in England, thanks to James McNeill Whistler and John Everett Millais, who found patrons to support him. His later years were devoted to lithography.  Related Paintings of Henri Fantin-Latour :. | Flowers and Fruit | Corner of a Table | A Plate of Apples, | Flores e Objectos Diversos | Naiade |
Related Artists:
Henri Harpignies
(June 28, 1819 - August 28, 1916) was a French landscape painter of the Barbizon school. He was born at Valenciennes. His parents intended for him to pursue a business career, but his determination to become an artist was so strong that it conquered all obstacles, and he was allowed at the age of twenty-seven to enter Jean Achard's atelier in Paris. From this painter he acquired a groundwork of sound constructive draughtsmanship, which is so marked a feature of his landscape painting. After two years under this exacting teacher he went to Italy, whence he returned in 1850. During the next few years he devoted himself to the painting of children in landscape setting, and fell in with Corot and the other Barbizon masters, whose principles and methods are to a certain extent reflected in his own personal art. To Corot he was united by a bond of warm friendship, and the two artists went together to Italy in 1860. On his return, he scored his first great success at the Salon, in 1861, with his Lisiere de bois sur les bords de l'Allier. After that year he was a regular exhibitor at the old Salon; in 1886 he received his first medal for Le Soir dans la campagne de Rome, which was acquired for the Luxembourg Gallery. Many of his best works were painted at Herisson in the central France region of Bourbonnais, as well as in the Nivernais and Auvergne regions.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Garneray Ambroise
French Artist , Paris 1783-1857 French corsair, painter and writer. He served under Robert Surcouf and Jean-Marie Dutertre, and was held prisoner by the British for eight years. Garneray was born in Paris (on Rue Saint-Andre-des-arts, in the Latin Quarter) on February 9, 1783. He was the elder son of Jean-Francois Garneray (1755 - 1837), painter of the king, who was pupil of Jacques-Louis David. At thirteen, he joined the Navy as a seaman, encouraged by his cousin, Beaulieu-Leloup, commander of the frigate Forte ("the Stout one"). Garneray sailed from Rochefort to the Indian Ocean with the frigate division under Sercey, to which the Forte belonged. Garneray took part in the various campaigns of Sercey division and witnessed the hardship it met in the battle against Arrogant and Victorious. He then served in 1798 on the corvette Brule Gueule ("Mouth burner"), which patrolled with the frigate Preneuse ("the Taker"). Returning from this campaign, the Brule Gueule and Preneuse were chased by a British squadron comprising two ships of the line, one frigate and one corvette; the French flew into a creek near Black River whose shallow waters prevented the British from pursuing. The next day, the British squadron attacked; the French had established strong defensive positions by installing the unusable batteries of their ships ashore, and repelled the British squadron. In 1799,